Lau familjens formrutiner

Varje familjegren av Hung Gar stilen har sin unika prägel på att utföra och tolka Hung Gar stilen på. Lau familjen är inte annorlunda. Vi fokucerar centralt på de tre pelarrutinerna, även känd som de tre skatterna i Hung Gar stilen, men har genom åren lagt till vissa andra former för att utveckla och komplettera stilen till det bättre.
wayne5.png
HUNG GAR STILENS FORMRUTINER
Wong Fei Hung kombinerade tekniker och strategier som han hade lärt sig av sin far (Wong Kei Ying) samt från andra mästare och skapade därmed de fyra huvudpelarna i Hung Gar stilen som det utövas idag: Gung Ji Fook Fu Kuen (Tigertämjande näven efter hieroglyfen som liknar formen I), Fu Hok Sheung Ying Kuen (Kombinerad Tiger och Trana), Ng Ying Kuen (De fem djurens form) och Tit Sin Kuen (Järntrådens form).
Den tigertämjande näven
(Gung Ji Fuk Fu Kuen)
Att tämja tigern, eller mer korrekt översatt, Tigertämjande näven är en lång formrutin som tränar eleven i de grundläggande teknikerna i Hung Gar stilen, samtidigt som träningen utvecklar uthållighet. Formrutinen sägs vara så pass gammal så den kan spåras tillbaka till den legendariska Shaolin abboten Jee Sin Sim See, som sägs ha undervisat och lärt ut rutinen Den tigertämjande näven (eller åtminstone en tidig version av den) till de kända mästarna Hung Hei Gun och Luk Ah Choi. Kombinerad Tiger och Trana
(Fu Hok Seung Ying Kuen)
Tiger och Trana rutinen bygger i grunden på formrutinen Den tigertämjande näven men lägger till ytterligare rörelser och vokabulär till Hung Gar-utövarens teknikrepertoar. Wong Fei Hung skapade Tiger och Trana-rutinen som därefter har förts vidare genom generationer som härstammar från hans linje (andra varianter av rutinen kombinerad Tiger och Trana existerar och utövas än idag på andra ställen). Det är troligt att Wong Fei Hung utökade sin version av Tiger och Trana med de kända brohand- och positionsrotande-tekniker hämtade från den kända mästaren och upphovsmannen till Järntrådens form, Tit Kiu Saam tillsammans med långdistans-tekniker som har tillskrivits (i olika fall) stilarna Fat Ga, Lo Hon och Lama. De kombinerade fem djuren
Senare utvecklad till De fem djuren och de fem elementens form (Ng Ying Ng Hong Kuen) eller De 10 formernas näve (Sup Yin Kuen). De kombinerade fem djurens form koreograferades av Wong Fei Hung och utökades senare till de fem elementens form eller De 10 formernas näve av hans arvtagare och begåvade elev Lam Sai Wing. De fem djuren och de fem elementens form fungerar som en bro mellan Tiger och Trana formens yttre kraft och järntrådens forms inre fokus. De fem djuren vars egenskaper anammas i sydkinesisk stridskonst är: Drake, Orm, Tiger, Leopard och Trana. De fem klassiska kinesiska elementen är: Jord, Vatten, Eld, Metall och Trä. I Lam Sai Wing-grenen av Hung Gar stilen så har e fem djuren och de fem elementens form i de flesta fall ersatt den äldre versionen De fem djurens form. Järntrådens form
(Tit Sin Kuen)
Järntrådens form bygger upp intern kraft (Chi/Qi) och tillskrivs Stridskonstutövaren Leung Kwan (1815–1887), som är mer känd som Tit Kiu Saam. Tit Kiu Saam var en av de berömda tio tigrarna i Kanton tillsammans med Wong Fei Hungs far, Wong Kei Ying. Som tonåring så fick Wong Fei Hung lära sig järntrådens form av Lam Fuk Sing, som själv var en elev till Tit Kiu Saam. Järntrådens form är i huvudsak en kombination av Hei Gung (meditativ andning) och isometriska övningar. Dynamisk anspänning är en nyckelfunktion i dessa övningar, även om vikter också förekom i traditionell träning, till exempel järnringar som bars på underarmarna. Om rutinen tränas på rätt sätt, så kan järntrådens rutin dramatiskt öka styrkan och främja en stabil rooting. Formen måste dock övas regelbundet annars går effekterna snabbt förlorade.